genom våra minnen bevarar vi varandra levande
du ger mig skimrande stjärnor från din verklighet då
men även de sår spindelben och Maryjann gav dig
Vi glömmer aldrig blir varken redlösa eller hemlösa mer
Blir glad varje gång jag öppnar breven
tänk som så älskade uggla
vi är modiga varje gång
vi vågar känna stupets lockelse
sätta foten på den svindlande bron
Även om hjärtat bultar i strupen
så är vi större än den som inget känner alls
har upptäckt liksom du
vithajen attackerar alltid under vattenlinjen
där vi är som ömtåligast

Kram <3