där på en bänk han kontemplerar

plötsligt han vänder sig hastigt om 

liksom om någon iakttagit honom

hans blick letar efter en gestalt...

men det finns ingen där att se...

samtalet han för med sin hustru 

hon gick före honom i graven...

han är säker på att något finns där

stegar mot skogsbrynets mossmatta

stannar och känner en pust mot kinden

sedan faller han ned på knä... hänförd

som ett sus från skogen kom med bud

viskade suset om hur vägen leder hem?

hem dit där ängarna evigt blommar... ?

han reser sig och stiger in i skogen

sedan försvinner han bort utan ett spår

en ung flicka beskådade allt detta en gång

en sådan dag då allt verkade lyckligt...

så kom vemodet till hennes hjärta

förundran blandat med melankoli

sedan den dagen målar hon varje dag

en tom bänk intill en skogsdunge...

en symbol för livets outsäglighet

vem vet när det ska ta slut

vem vet när det skall börja

vem vet vad det skall oss ge

livet på en bänk

ett sus från skogen

ett minne - av kärleken

den som tog i djupet av hjärtat

en kärlek som lever kvar på en tom bänk

intill den susande skogen