Har du sett havets brusande

och vågorna när de med kraft

slår mot de kala klipporna

Har du inandats luften

en bris som sakta smeker

alla sökande ärrade kinder

Har du mött  livet där på stranden

och du inser att livet är

är så mycket mer än det du har

Har du mött de två världshaven

lyssnat på dess sång

och hört dess historia

Frågor som växer

inom mig på stranden

där tankarna blir vila

För det är en sällsynt gåva

att se för första gången

med klara öppna ögon

Här där fiskmåsarna skriar

och jag blir mig själv

går jag på stigar

Där småvuxna barrträd

kantar min väg

med små stickande barr

Jag ser ut mot havet

där borta finns en kust

där alla är människors jämnlike

Dit är jag på väg

jag tror jag äntligen har

hittat hem igen