malmklang möter moln

novemberdimmas tårar tar jag med mig

de tre trappstegen in genom porten

gången framåt till väntande valvens pelarsal

inredd till hälften med sorgens kläder

klädda på svettiga oroskroppar

orgeln öppnar i dova klanger bakom en mollmelodi

generationers andedräkter sveper genom luften

seklers sånger svävar där

den mättade tystnaden suckar ur sörjandes bänkar

avskedets atmosfär tätnar

blanka ögon hackande gråt näsduk på vätta kinder

andakten fortskrider följer inrutad ritual

tills alla med ros i hand spända av sorg

defilerar förbi döden i koret

bara ett tunt lager trä skiljer oss åt

människan i kistan och jag

fjärilar lämnar mitt mellangärde

i vemod och undran

fladdrar och landar

bland blomster i frågornas färg