Så satt vi, två singlar,
på ett soloblad,
solen sken,
fågelkvittret hade jag stängt av,

så satt vi, två singlar,
med varsin kaffekopp i händerna,
på skilda håll,
jag hoppades
under en måne, så full, så hög

starkt ignorerande
landade du under solen, så , lycklig, så kär,
i en harmonisk glöd,
utan mig.

Så satt vi , två singlar,
på ett soloblad,
morgon till kväll,



somliga passar inte in i ramar,
inte ens,
sönderslitna med repade kanter, tejpade hörn.

Så levde vi, två singlar,
mot oroliga tapeter,



Jag tecknar kors i taken, med dunkande trummor i bröstet,
pausar tid,
startar den i sommar,
mot röda shorts och färglösa linnen,
igen.

du har uppdaterat din status,
därmed,
förblir vi två på skilda håll.