Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En del ur min masteressä (fri konst)


Tänk att vara ett evigt skal

Döden är naturlig. Precis som celluliter, det är också helt naturligt.

Jag har låtit mitt hår växa ut, jag vill ha min naturliga hårfärg igen. Jag har haft rostrött hår i många år men jag orkar inte hålla på att färga hela tiden. Jag vill att det ska bli råttfärgat och naturligt och bara vara.

Jag förvånas över hur förvånande döden visar sig vara.

Ingen pratar med mig,
men
hallå det är ju inte jag som har dött!
Hallå!

Min ateljé är precis vid hissen. Alla tvingas gå förbi mig, men de blundar när de gör det. Jag sitter i en onaturlig position på golvet med ryggen krökt och armen framsträckt mot en pannå. Jag känner mig osynlig och har inte vågat be om varken staffli eller stol i rädsla för att få det bekräftat.

Klipp av det! Kapa allt! Och hur blekt kan jag få det i en sittning?
Jag vill inte vara naturlig! Jag vill inte smälta in i bakgrunden!
Hallå!

Till precis på axlarna får Lena Olin (det är sant, hon heter som skådespelerskan) på Klipperian klippa mitt hår första gången. Så kort hår har jag aldrig haft förr och efter det blir det successivt kortare och blekare. Jag bleker hemma tills det nästan faller av. Ber mamma klippa mer och mer.
Egentligen kunde jag knappast bry mig mindre om hur jag såg ut. Men något behövde ändras och det låg nära till hands. (Det är en helt naturlig reaktion att vilja förändra sitt utseende när man varit med om någonting traumatiskt.)

Jag vet inte om det hjälpte.
Kanske lite grann.
Kanske påpekade någon att jag hade ny frisyr.
Kanske inte, jag kommer inte ihåg.

I duschen blev det som tydligast att någonting fattades.
Det jag brukade balsamera fanns inte längre kvar.

(Tänk att balsameras.)
(Tänk att vara ett evigt skal.)

Jag tänker på din kropp, som inte längre finns.
Jag tänker på när den gick från ett du till ett det,
från att resa till att fraktas,
från att kläs på till att emballeras.
Jag tänker på när den brändes till ett pulver.
Jag tänker på hur du bar mig i din famn
och jag tänker på hur jag bar dig i en ask.

Jag tänker på ditt hår,
som som varken växer eller klipps.




Fri vers av nikkifager
Läst 179 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-03-22 13:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

nikkifager
nikkifager