Se där vid vår kyrka, där står det en man
Med huvudet nerböjt för skocken
Som hånler och skrattar, så högt som de kan
Åt mannen med huvudet i stocken

Det var ett väldigt sjå, att få honom fast
Han ville inte sönerna svika
Nu står de och ser, sin far stå sitt kast
De gråter men vågar inte skrika

Offren för mannens, hänsynslösa dåd
Får hämnd och nu är de nöjda
Men barnens tårar, de ger ingen nåd
Åt fäder med huvuden böjda

Hämnden är ljuv, för barn som växt upp
Med fäder som aldrig kommer åter
Snart står även dem, böjda framför grupp
Med egna barn som ser och stilla gråter