Jag kraschar på IKEA i en liten pöl av ångest, svett och förödmjukelse.
Sitter på golvet mot en röd metallbalk på tagsjälvlagret
och hyperventilerar.
Försöker gömma mig, skyla.
Vill inte att någon skall se min ynkliga lekamen.
Nu ska jag göra allt själv.
Välja själv, hämta själv, bygga själv.
Fullt med folk lördag eftermiddag.
Arbetat sedan sex på morgonen till halv fyra. Sedan direkt till IKEA med exet som hade egna ärenden dit. Han har körkort och bil. Han lämnar mig vid soffbord messandes med sin nya på mobilen.

Lungorna krymper.

Han är den som styrt. Han har bestämt.
Jag trodde vi kompromissade. Men han är skicklig och jag dum.
Jag har varit beroende av honom och är det uppenbarligen fortfarande.
Jag går runt och tänker. Måste vara smart. Praktiskt. Inte impulsiv.
Jag är drillad. Får inte ångra mig sen.
Då är det för sent.
Allt finns där. Gå, gå lilla vän. Du kan själv. "Du är ju för sjutton vuxen".
- Men gör inte FEL. För då rasar allt. Då blir det jobbigt, dyrt, dåligt, fult.
Då får jag ett kvitto med många tjocka, svarta siffror på mitt minuskonto.