Han tog för sig, visste inte vad han ville, men spelade det egentligen någon roll, jag tror inte han förstod, att regnet just hade lagt sin sista droppe för den här gången, så hade jag tänkt under tiden, visste att tårarna aldrig skulle upphöra, så varför låg jag ens här?

Reste mig upp ur den svettiga sängen, såg ner på hans kalsong som låg slängd på golvet, där just under mina fötter låg den.

Om jag vore en jätte så skulle den kunnat ha varit snortrasan efter mannen som just överlämnat sin smutsiga sedeln till mig, bara att verka som den handlingen, just känts som. (Det är Er det handlar om.)

-Prata, sa han jag vill bara prata med dig en stund, min flickvän har lämnat mig, jag är ensam, fattar du, så hade han tagit mig, skakat mig som om hans flickvän skulle kommit fram ur min stackars kropp, det hade gjort ont, trodde inte det funnits någon utväg förrän jag såg ner på golvet och där, just där under mina fötter låg, snor trasan, det som fanns kvar, usch tänkte jag, hur kunde han haft sina äckliga kalsonger som näsduk till sina tårar, tårarna på min kind hade för länge sedan torkat och regnet därute blivit till små droppar på de löv som en gång lyst i de vackraste färger, vintern hade kommit, just som min själ frusit, så frös också min kropp och jag såg på mannen..

Vem var han, egentligen?

Nej, du får inte skriva text med det här innehållet till allmänheten, sa jag till mig själv. Men den är bra, ville jag skrika. För vad hindrar mig, de andra vill ju veta.

Organisationen, kan jag rädda den? Ja, det känns så.

"I dimman av daggen, den rökande mannen."

-Ja det låter vackert, skriv det!