Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rost

Det var alltför tungt
för två par ögon.
Du vandrade med mig.
Jag ignorerade dig.

Där molade skog,
skorrade stöveltramp
och frätte folkminnen
ur den rödbruna mossens torv.

Skotten av Sphagnum förvreds
av flagnande pansarskepp,
gapande människocontainrar
och korroderade vittneskedjor.

Våra sargade hudar sved
av brunrödfläckiga blodsband,
redo för kallhamrade blot;
karosser med rostiga muttrar.

Vi satte oss ner i dimman.
Jag reste mig igen.
Dina svartnande ben
är glömda sedan länge.




Fri vers av Mats Gyllin VIP
Läst 31 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-03-24 22:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mats Gyllin
Mats Gyllin VIP