I den sena eftermiddagsbrisen ser jag kulisser av ljusblå nyanser då jag tittar ut över Tjörnlandskapet med Stigfjorden långt bort i fjärran.

Jag sitter på den höga utsiktspunkt som skapades en gång då inlandsisen kraftfullt slipade ner bergets sidor till respektfullt djupa raviner.

Jag förundras av den storslagna utsikten över det kuperade landskapet i Klöverdal  och jag kan förnimma en sträv saltmättad lukt i varje andetag.

Jag tänker på den tid som gått och den tid som just nu är och jag känner stor lycka över att kunna uppleva livet och alla dess nya möjligheter.

Jag blundar och tar ett extra djupt andetag samtidigt som jag memorerar denna stund av inre tillfredsställelse innan jag kliver ner från den utsiktspunkt som ger mig så mycket insikt.