Det var en gång en symfoniorkester i en större stad som var så duktiga att det kom folk från hela trakten för att lyssna och njuta. Efter en säsong med utsålda hus bestämde man sig för att bjuda in en dirigent ända från Colombia som gjort sig berömd i hela världen för sin lyhördhet och musikaliska begåvning. Nu kom det ännu mer människor som ville lyssna och njuta.

Året efter fick den större staden ett nytt politiskt styre. Nu skulle varje verksamhet i staden effektiviseras. När turen kom till symfoniorkestern såg man att staden betalade mycket pengar för att hyra in den berömde dirigenten från Colombia. Politikerna diskuterade frågan och kom fram till att de kunde friställa dirigenten och istället anställa en ekonomisk konsulent som kunde ta ett helhetsgrepp över kostnaderna.

Konsulten gick igenom verksamheten med ljus och lykta för att jaga kostnader. Han tittade igenom partituret och upptäckte att det fanns massor av pauser inskrivna i noterna för alla stämmor. 

- Här kan effektiviseras, tänkte han och strök alla pauser i alla noter för alla stämmor. Sedan anställde han en ny dirigent som framför allt gjort sig känd  för att kunna leverera massor av musik under en mycket kort tid. 

Den nye dirigenten tog med tacksamhet emot det nya uppdraget och delade ut de nya noterna till hela orkestern. Sedan repeterade de kort och effektivt med hela ensemblen inför nästa konsert.

Musikerna som tidigare varit så samarbetsvilliga och respektfulla började nu knorra på alla sätt. De himlade med ögonen, stampade med fötterna och protesterade högljutt. Vissa vägrade spela och den nye dirigenten fick ta i med hårdhandskarna för att kunna slutföra repetitionsarbetet fram till nästa konsert.

På konsertdagen var en stor del av ensemblen utbytt mot nya musiker som anammat den nya ledarstilen och det effektiva besparingsprogrammet. De framförde ett stycke av Verdi och ett stycke av Mozart helt utan pauser. Det skulle normalt sett tagit två timmar men klarades av på rekordtiden en timme och fyrtiotre minuter. Den ekonomiske konsulten märkte med välbehag att även applåderna från publiken blivit märkbart kortare och att många i publiken skyndade sig med att ta sig ifrån konsertlokalen så fort som möjligt. Vissa gick redan i pausen vilket fick konsulten en idé om att man kunde sälja nya biljetter för de platser som blivit lediga.

Efter ett par månader hade i stort sett hela den gamla ensemblen byts ut mot nya musiker. Publiken höll sig hemma istället för att komma till konserterna. Kostnaderna minskade visserligen, men intäkterna minskade ännu mer. 

Politikerna satte sig därför i ett krismöte med konsulten för att fundera hur man skulle göra. 

Konsulten kom nu med ett förslag om att man kunde göra om konsertlokalen till en sorts marknad där publiken kunde handla olika varor samtidigt som de lyssnade på musiken. Efter ett moget övervägande bestämde man sig även för att inte längre ha levande musiker i konsertlokalen utan att framföra inspelad musik medan människor gick runt på den nya marknaden. För att kunna få plats med olika stånd beslöt man sig för att ta bort alla de fina stoppade stolar som man sålde begagnat. En av politikerna fick en idé om att man kunde ha spelautomater och lyckohjul i foajén, vilket skapade stor munterhet och glädje hos de andra politikerna och inte minst hos konsulten.

Efter ett kort och effektivt renoverings- och ombyggnadsarbete stod den nya verksamheten klar och kunde presenteras för alla kommuninvånarna. 

Konsulten och politikerna klippte gemensamt det röda bandet och hälsade alla välkomna till ”Muzak-market”