Ibland är jag så säker
på mina inre linjer
som ligger där raka
och förutbestämda.
Men sen börjar jag vackla.
Jag börjar tänka.
Tänker för stort,
tänker för smått.
Undrar vart jag
ska lägga lägga
mitt virke?
I denna värld
som ropar på mig,
kan jag inte än så länge
inte höra vart ropet
kommer ifrån?
Ibland känns det inifrån
och en annan dag utifrån.