Hur lätt är det för människor att kämpa på,
när deras största fiende är den som kommer inifrån,
när du varje dag blir slagen gul och blå,
av dina egna tankar som skrattar åt dig som ett hån.
När du bär din börda väl gömd så ingen ser,
för andra är du den som alltid skrattar, den som alltid ler,
du blir en stödpelare för fler och fler,
utan att dom vet att du står vid ett stup på väg att falla ner.
Men i sista stund, får du alltid ny balans,
hittar en inre kraft, som du aldrig trodde fanns.
När du inser att, om du skulle få en chans,
så skulle du inte vilja vara någon annanstans.
Titta dig i spegeln, allt du har klarat av,
utan dina motgångar, vem vore du idag.
Så njut av varje stund, bra eller ej,
för de bra är bra och de dåliga formar dig,
för du har lärt dig att le när kroppen gråter,
för du har gått igenom helvetet och kommit åter.
För du har gått igenom helvetet och kommit åter.

Hur lätt är det att le när kroppen gråter,
hur lätt är det att le när det kommer åter,
snälla stäng av hjärnans negativa anekdoter,
för jag glömmer snart bort hur tystnad låter.