Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tankar på rättspsyk 9


Hur ska man beskriva de mer eller mindre gränspsykotiska tillstånden?
Det slår liksom slint i hjärnan, det låser sig i en tomhet eller i ett instängt
kaos. Jag vaknade på förmiddagen och visste direkt, det här blir en sån
där dag. Ligga på sängen och meditera, försöka få kontakt med någonting.
Gud känns långt borta, om Hen ens existerar? Är det onda makter som
jobbar emot mig hela tiden? Att vara paranoid betyder inte att man inte
är förföljd. Sa Kurt Cobain som tog livet av sig. Om jag hade tabletter
skulle jag göra det då? Mycket möjligt. Men nej, absolut nej.
Livet suger dessa dagar, suger energin, glädjen och kärleken ur mig.
Jag har börjat att avsky rättspsyk, och jag har ingen aning när jag kommer
här ifrån. Jag har lämnat frikyrkoförsamlingen Impact. Ställer inte upp på
pastorns, grundaren av kyrkan, hans negativa policy när det gäller HBTQ-människor. Jag känner att jag blir förbannad när jag tänker på det.
Och lite besviken. Hur kan de bokstavstrogna vara övertygade om att allt
som står i Bibeln är sant? Det är ju människor som skrivit den. Tyder på
låg IQ, och i många fall säkert hjärntvätt. Pastorn stod och predikade och
så sa han att han är glad för att han dras till kvinnor och inte till män. Ingen
i församlingen, vad jag märkte, hade något emot vad han sa. Jag fick en
känsla av att jag befann mig i en sekt. Nej där sätter jag inte min fot igen,
men jag skulle  vilja säga några väl valda ord till denne pastor Stefan Björk.
Den automatiska markisen eller vad den heter dras ned så fort solen
skiner för starkt på den, så att det blir någon slags halvdager här inne.
Jag är så otroligt blåst och dum, jag stänger in mig på mitt rum, sjöng
en svensk grupp på 80-talet. Ja, jag känner mig blåst idag, på mitt rum.
Det ska komma en tid efter rättspsyk, en god, kreativ och glad tid i mitt
hårda och tuffa liv. Tror och hoppas jag. Jag vet att jag tror. Jag tror att
jag vet. Jag tror att det är en ond ande eller onda andar i rummet, för jag
har svårt att andas. Det knakar i möblerna. Mamma, pappa och brorsan,
ser och hör ni mig därifrån himmelriket? Försöker ni få kontakt med mig?
Ibland så måste man rycka upp sig själv i håret. När det är för tomt, mörkt
och stiltje inombords. Hellre kaos och orkan än den där lugna, tomma och
sjuka stillheten, som påminner lite om schizofreni, som jag drabbades av
under ett års tid 1986-87. Det önskar jag inte min värsta fiende. Jo, i en
månad. Man är en helt annan människa efter en sån otrolig psykisk
sjukdom. Jag tror inte att jag har hämtat mig än, lite drygt 30 år efteråt.
Överlevaren är den främste rebellen. Jag ska göra någonting riktigt bra
med min återstående tid på Jorden. Det skriver jag kontrakt på med Gud.
Göra någonting gott för några människor, och kanske ett par katter.
Göra skillnad, sprida ljus, utstråla tröst och inspiration. Tillförsikt.
Mitt psykiska illamående kommer i vågor. När jag är så här trött så
blir jag stressad utav minsta lilla praktiskt problem. Nån patient skulle
ha tvättstugan trots att det är jag som har den bokad resten av dagen.
Jag skulle vilja skrika ut mitt rasande ursinne. Ännu en utmattad
skitdag. Helvete vill jag inte säga, men en dålig dag, igen. Jag avundas
ibland de döda. Som förhoppningsvis har fått frid och glädje. Mitt så
kallade liv är ett satans skitliv. I alla fall såna här dagar. Varför kan jag
inte omsluta mig själv med kärlek, förstå att jag är värd den bästa kärlek?
Jo det kan och förstår jag, bara inte en smått schizofren dag som idag. 
Hjälp mig någon, hjälp mig Gud. Hjälp mig en skötare. Jag tyar icke mer.

 




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 127 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-03-26 15:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP