Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mörker

Mörker. Det ända jag ser är mörker. Frånbörjan var allt så ljust, men för ett tag sedan tog det slut. Jag ser ingen väg tillbaka. Du var mitt ljus, men du lämnade mig. Och varje gång jag försöker att närma mig dig är det som att du bara åker längre iväg. Du tog med dig ljuset och lämnade mig här, i tystnad och i mörker. Med det försvann min glädje och livslust. Allt jag kan göra nu är att stå kvar, och hoppas på att någon någon dag hittar mig. Och ger mig ett nytt ljus. För jag ser ingen väg tillbaka. Mörker. Det ända jag ser är mörker.




Prosa av Tess Strand
Läst 225 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-03-26 17:30



Bookmark and Share


    Eether
Det finns inget sorgligare än ett brustet hjärta. Jag känner din smärta resonera i mitt inre.

Jag känner hur din sorg får tentakler som sakta svävar ljudlöst mot mig dem sträcker sig mot min själ i ett försöka att få en kontakt som kan dela lite värme. Att slippa något annat än den sorg du så hårt känner.
2021-12-25
  > Nästa text
< Föregående

Tess Strand
Tess Strand