bonden plöja upp gårdagen i ljuset

omringad av svävande väsen 

i himmelsblått tecknar rymden

tankfulla streck över solens änne *

luften är silversal

äntligen spirar vår

äntligen tinar alla frusna

Alla klockor stannar

jag viskar ditt namn genom det gråa

då jag hör koltrastens glitternät

faller över gryning och solnedgång

Din röst blandas med lufthavets kårar

även om din rustning är fläckad

ingen går oskadd genom stormen

du är lika värdefull ändå

saknar dig varje dag

Kramar <3

anm. p g a solen ålder, änne är ett ålderdomligt ord för panna