Det fanns en speciell poetisk atmosfär
under den grekiska antikens tidsålder
omk 600-400 f.kr

Det var det tidevarv när de poetiska
och filosofiska fröna planterades i
den grekiska trädgårdens mytologi,
där en av de första kända Hesiodos
700-600 f.kr jämte med Homeros
ritade den poetiska kartans
begynnelse efter den försokratiska
filosofins förstadie.

De var de solstrålar och regndroppar
som befruktade den grekiska kulturens
mylla,under den latinska solen.

Hesiodos som utgör en viktig del av
grekisk mytologi,var en enkel bonde
vars "modus vivendi" utgjordes av
den visdoms erfarenhet han levde
som han lärde,och inte tvärtom.

Hesiodos verk visar att praktisk
erfarenhet ger tillförlitligare tilltro
än enbart teoretiska spekulationer.

Hos Hesiodos finna man ingen
poetisk egensinnighet av personlig
utmärkelse,
utan har den mer vishetsprofana
hämtade direkt ur dagliga livet med
viss referens till bearbetning fr tidigare
grekisk mytologi.

Han var den som tidigast gjorde intryck
på Rousseau där fröet såddes
till hans naturromantiska ideal.

*