Längs huvudvägen
upp emot
gårdsbyggnaden
Viskar vridna
stammar,
andäktigt
Den gamla gårdens
gula frontvägg
likt en kuliss
upplyst av spotlights
och månljus
tornar upp sig,
spöklikt
När kväll övergår
i natt
Mellan aplars rader
dansar själarna
lekande viktlöst
fram sina
flyktiga väsen
Att beskåda
i förklaringens ljus
För ögon som ser
mellan raderna