som om du aldrig någonsin funnits

vandrar jag nu på jorden utan dig

som om det var en  dröm

jag aldrig någonsin ville vakna ur


hur jag blickar in i spegeln

och möter samma ögon som också du bär

jag vet att du finns, är och andas

någon annanstans


inte där du borde vara, här


jag får se tiden an och fortsätta tro

att imorgon kanske, kanske, kanske

om mirakel jag ber och att hoppets låga

aldrig någonsin brinner ut


för mörkret är så mörkt

så mörkt

och du är ljuset