Tankarna far fram och tillbaka. 

Dialogerna i huvudet går för fullt.
Ältar det förgångna, försöker bearbeta det som sker dagligen, planerar inför framtiden...
Huvudet spänner, hjärtat slår fort och kroppen känns spänd.

Andas...

Oj! Jag andas knappt!

Okej nu måste jag stanna upp!!!

Sätter mig ner.

Blir medveten om hur tankarna far runt som bilarna på en motorväg.

Kliver in ett steg djupare i kroppen.

Slappnar av.

Låter tankarna fara som de vill nu...
och jag tänker inte åka med i någon!
Jag bara betraktar dem.

Jag kan andas djupare nu.
Pulsen sjunker.

Det känns nästan som att tiden står still... 

Vad skönt det var att kliva ur rulliansen en stund.
Lämna allt mentalt elände för bara några minuter.

Allt är så stilla här vid sidan av "motorvägen"...

Naturen lever och fortsätter precis som den brukar.
Jag såg det inte förut. Jag såg ingenting. Jag såg bara mina tankar....  

Jo de åker fortfarande i 100... kors och tvärs... Men jag sitter vid sidan och tittar på. 

Vet ni...? Att just nu, i detta ögonblick när jag inte åker med i dessa tankar som annars för mig överallt.. så känns det helt okej.

Jag känner mig nästan lite fri :)

Jag stannar här en stund till.
Sen ska jag försöka att inte hoppa på dessa tankar men ändå få lite saker gjorda. Det blir för mycket annars och de flesta tankar är helt onödiga och ger inget annat än stress och en längre frånvaro från mig själv och det jag gör just nu.

Jag ska nog ge mig en kram också.
För det behöver jag.

KRAAM <3