min kropp rids av glödgande värk

som sätter sig lite överallt

så där så att det aldrig

ska kännas riktgt bra du vet

som om det alltid

ska kännas att man lever

men inte så där gott

utan så att det känns

sekund för sekund

minut för minut

som blir till timmar

dygn, dagar, veckor

månader, år

och ja, jag har haft ont

sedan innan den dag jag föddes

känns det som

jag är född spänd

som en sträng på en fiol

alltid spänd för att kunna leverera

en ton eller flera

ett rop eller ännu hellre skrik

sådär plågade i sin oändliga mara

jag blundar och ser framför mig

olika utvägar

repet, sjön, bergsväggen

hur jag trampar på gasen

accelererar

låter bli att bromsa

hur jag ränner in i evigheten

men hur vet jag att smärtan 

släpper tag

ens då

tänk om jag lever i evigt straff

för mina synder

att det är därför jag har ont

jag öppnar mina ögon

tar ett djupt andetag

och fortsätter ännu ett tag