Medan arbetet på den stora episka romanen
går mot sin fullbordan,brukar författaren ta
en paus mellan kapitlen,då han går ut och
sträcker på sig,blossar på sin cigarr,blåser
ut rökringar,borstar bort ett dammkorn
på kavajen och vifta iväg ett par myggor.

Han ler för sig själv i mjugg,väl medveten
om att romanen kommer öppna porten till
Nobelpriset i litteratur.
Han kan redan i förväg utläsa omdömet.

"För en genererade prosa av ej tidigare
känd berättarteknik,har en ny litterär planet
upptäckts till världslitteraturens fromma.

Det är en i de allra högstas angelägenhet
tillvarata det nya,främmande,egendomliga,
för en till mänsklighetens litterära skatter
vittna om utveckling av vitterhetens veten-
skaper,vilka till nutid varit outforskade.

Ett nytt tänkande som uppfylla hela det
mänskliga tänkandet med nobel
evärdlighet av motsatsernas teorier,
som den rusande mänskligheten förbisett,
förkastat eller ej ens ägnat en tanke,
som visar sig vara just vad världen behöver,
där det svåra är det enkla och det enkla det
svåra.

Att i denna världs kaos av lidanden,tragedier
och sorgefyllda draman,kunna tillföra någon
ny möjlighet till lösning vilken ersätta utnötta
klyschor som "tro"mot "vetande"är tillfyllest
den vitterhet som krävs "för mänsklighetens
goda.

Efter han stått och drömt en längre stund
än vanligt,
omgiven av ciggarrök,
återvänder han till sitt skrivbord,
att slutföra vad han föresatt sig.

*












*