Himlen lyser sommarblå,
allt är ljust och ljuvligt!
Jag förlåter allt det grå,
som i går var gruvligt.
Solen lyser varm och skön,
redan skimrar björken grön!
Röd blir jag om kinden
i den varma vinden.

Varför ängslas, o min själ?
Vad har jag att frukta?
Jordens Herre vill mig väl
men vill även tukta.
Jag behöver mörkt och grått
liksom ljust och himmelsblått
för att alla stunder
se som livets under.