En konst eller av missförstånd går det att göra ett barn 'mindre självständigt'genom att överbeskydda och skämma bort barn.
Alla som är vuxna har även varit barn.
En vuxen förutsätts veta saker.
Men ett barn som aldrig fått lära sig 'hemma' hur att ta hand om sig själv, antingen lär sig själv, av överlevnads instinkt.
Eller 'ringer hem' och fortsätter att vara bortskämt, genom att en eller flera 'vuxna' i oförstånd och 'av snällhet' fortsätter att behandla unga vuxna som barn 'att skämma bort'.
Ett barn som får lära sig hur att ta hand om sig själv, som en förberedelse för ett vuxet liv sedan, kommer att bli just en möjligt 'god samhällsmedborgare'.
Med 'mindre behov' av tröst, som missbruk är.
Vilket missbruk det än handlar om, är det olika sätt att trösta sig och det är även destruktivt.
Motgångar, personliga mest, även om det kan handla om en större grupp, är skäl nog att känna lockelsen, frestelsen av att 'starta ett missbruk', för att trösta sig själv mot 'att det gick som det gick'.
Envar människa kan se på livet som 'orättvist', en uppgift kan kännas 'negativt laddad'.
Men om det går att känna negativt, borde det gå att omvandla den negativa känslan i något positivt laddat.
Se hur bra det blev sedan och 'vägen att ta sig till målet', gjorde resan värd.
Att säga saker som 'Jag hade en förälder eller ett syskon missbrukade', var 'mentalt störd' eller liknande, säger 'inte hela' sanningen.
Visst kan det vara så att en person som har eller haft föräldrar som missbrukar, som mentalt, kroppsligt eller verbalt 'slår ett barn', misshandel alltså.
Själv blir en som (missbrukar) slår, mentalt, verbalt, kroppsligt.
Ett missbruk är att 'gå över gränsen', att vara destruktiv istället för att 'bara bruka', gå över i missbruk.
Men det kan även vara så att ett barn som får stryk själv sedan 'inte slår' andra.
En människa som får höra 'saker' uttalade i negativt syfte, handlar mera om att personen som uttalar sig negativt ifråga är besviken och det utmynnar då i frågor som
'men kan du då ingenting?'
Eller
'Men förstår du då inte en enda sak?'
'Idiot', 'odugling' och så vidare.
Då är det svårt att plötsligt börja sätta tro till när annan säger 'du kan' eller 'du duger'.
Det existerar egentligen inga genomgående 'onda' eller 'goda' människor.
Istället är en människa en blandning av 'ont' och 'gott'.
Det går att 'få smak för' onda eller goda gärningar.
En människa kan njuta av att 'hjälpa andra' eller att 'misshandla andra'.
Det går även att 'njuta av' att misshandla sig själv eller andra.
Det knepiga med moral är ofta att det som 'behandlas som' och kanske 'ses som' ett brott före sättet att hantera saker på, kan 'efteråt' behandlas som och ses på som 'ett måste' för att vara en 'framkomlig väg'.
Som exempelvis rösträtt för kvinnan, fackföreningsrörelsen och andra slags 'ett slag för frihet'.
Det går att säga att utan denna kamp, som ibland tagit sig 'brottsliga uttryck', inte skulle har erkänts utan kamp.
Så här efteråt, ses det gärna på 'med andra ögon'.
Det som var ett brott då är det inte nu.
Det som var 'okej' förut, är det inte nu.
(Samhället är 'vi alla tillsammans', den som sägs sig vilja eller faktiskt stå utanför samhället, pratar alltså i nattmössan, envar får alltid betala priset och omfattas alltid av de regler som för tillfället eller i framtiden är 'moraliskt fel'. Ses som brott.)
Den som 'busar' ser det som bus eller retning, ser det som 'jag har inget ansvar, ansvaret ligger hos den som blir busad med'.
Den som retas och busar ser det mer som en sport eller lek, utan personligt ansvar (U. P. A.) och känner (kanske utan att tänka) 'går det så går det'.
Vilket det kanske gör vid busets tillfälle.
Men 'allting har ett pris'.
Vad det buset skall komma att kosta den som blir ihågkommen, lär visa sig 'förr eller senare'.
Det går att utsättas för 'litet av varje', utan att hämnas.
Kanske för att den som blivit utsatt har 'sin egen moral' och den moralen kan vara 'jag vet hur det känns, alltså hindrar det mig från att handla lika'.
En orsak till att söka förenkla och förklara saker kan delvis bero på egna upplevelser 'när det händer'.
Och dels en vilja att kunna svara om ett barn ställer frågor.
Barn ställer frågor ibland.
Om ett barn får veta konsekvenserna av sitt eget handlande, om svaret kommer från en person som säger det med lugn men allvarlig röst, då går det igenom.
Det som människor har en tendens att kalla olycka, det de menar då är ett oavsiktligt skeende, som en krock, en replik, ett föremål genom en ruta av glas, en krock mellan människa och föremål eller att bära sin väska utan att tänka på hur en väska kan skada och sätta spår hos omgivningen.
Det som populärt kallas 'tanklöshet' eller 'olycka'.
Som du vet har det sitt pris.
En människa som 'tagit ett glas alkohol' tänker inte att det är 'förberedelse till dråp', även om det ibland blir just 'en olycka' av agerandet.
Kanske vet en annan människa, som 'stör' att det är 'störande' eller ibland 'ett brott'.
Att 'busa' är ibland sett som ett oförargligt beteende.
Men det kan också ses moraliskt antastligt och eller som ett brott, inte bara mot moralen utan även juridiskt och straffrättsligt.
Den som 'slår' och den som 'tar emot' bär ett slags ansvar och ytterst ett personligt val 'att säga något' eller inte.
Ibland 'kostar det för mycket' att säga något, att anmäla eller försöka få rätsida och rättvisa.
En 'vet inom sig' att en sådan sak nog bara blir 'ett slag i luften'.
Eller så beror det på personen själv, hur budskapet kommer att tas emot.
Om där finns 'mod att träda fram', 'rätt val av ord', 'mental styrka', 'pondus' och så vidare.
Ibland blir ett brott avskrivet och ibland blir det inte det.
Det spelar ibland 'ingen roll' att brottet begicks i en tidsanda då 'brottet' sågs som ett bus och inte var ett brott.
Men det kan ses som ett brott nu, att det alls begicks då.
Oavsett omständigheter.
Det finns mycket att säga om teknik (sätt att hantera saker) såväl som om brott, moral och att åtminstone ha synpunkter.
Vad som skall 'gå segrande ur striden', flathet hos människor eller bestämdhet hos människor, det brukar bero av om den som står anklagad för ett brott, moraliskt eller juridiskt, har medel av värja sig eller tala i sak.
Det beror mer på 'dagsformen' och 'hur att föra sig', än rättvisa.
Det handlar mer om yta än inre känslor, om 'under ytan' stannar där eller kommer 'till ytan'.
Det handlar om din och min moral.
Det handlar om vad den som handlar illa, skulle tycka om att själv bli behandlad illa.
Ofta så, men det kan även handla om hämnd, känslan av hämnd.
Oavsett om den som slog blir föremål för denna hämnd, känslan av hämnd kan även drabba en person 'som inte ens var med', när det som hände utspelade sig.
Den som då drabbas 'oförskyllt' och 'oförstående', den som får stå för vad andra lidit.
Det handlar även om att söka sätta sig in i vad det får för konsekvenser en handling gör.
Straff påstås ofta tjäna två syften, dels att avhålla en skyldig från att reprisera sin del av illa handlande.
Dels att skydda eller reparera eller både och, den som blir utsatt för brott.
Ibland fungerar det, ibland händer 'ingenting' och ibland ses hämnden som 'enda utvägen'.
'Den eller de har valt att agera så här, och det är då priset de får betala, även om priset innebär 'ett brott mot lagen, moralen, de oskrivna reglerna.
Även om en människa personligen inte kan ge ett tillfredställande svar.
Om du vill föra fram en ståndpunkt eller förklara något för annan, se till att förenkla, som att tala till ett barn.
Ty 'vi är alla barn, om än vi vuxit upp.'
Så kan en människa i vilket fall förklara, 'spelets regler'.