Rygga inte undan
isen ligger blå och farlig
över iris, över sovande svalor
och du lyfter ur ett kärl av sten,
en fröskida av blankt mörker
runt dig klirrar isskärvorna
faller till den svarta marken
fuktig lera tar dina spår och gör dem till sina
tills du går spårlöst över fälten
längs kraftledningsgatorna,
det ohörbara surrandet
som av viskande varelser, asplöv, grenar
de vill dig något
och du kommer att svara