Att våga vara för sig själv är ett stort mirakel
som många är så rädda för.

Du föds ensam och din död är också bara din.
De största ögonblicken tillhör bara dig själv.
Även i kärlek när du tror att du är tillsammans
med din älskade så handlar det om två "själv".
När två blir ett om de verkligen älskar varandra
och inte försöker dominera varandra för det är inte
kärlek, det är hatets väg, våldets väg.. Om de älskar
varandra och de är som två bergstoppar, högt i skyn
men var för sig. " Älska mig för den jag är"! Här är
jag och där är du. Vi kan spegla varandra och ge varandra
näring men aldrig kväva varandra.

Kanske är det nödvändigt att utmana ensamheten för
att kunna leva nära en annan människa som provat
detsamma. Självständiga individer som lärt sig förstå
en annan persons integritet och behov att både få vara
nära men också inse behovet att få vara med sig själv
och lyssna in sin egen tystnad.
Din självständighet är bra annars skulle du varit allmän
egendom. Då kan du invaderas.... och börja spela spel och
bli en imitatör som bara handlar om rädslan att inte bli godkänd!