Moliere`s "Misantropen"är en komedititel
som ständigt berör människors uppfattning
och beteende mot varandra.

Misantropen som omutbar hyllar den
fanatiska sanningen och därmed
avskyr människors lögnaktighet,och
själviskt inställsamma lismande som
konvenansen påtvingar dem i gemen-
skapens sociala fängelse,
går som motsats i konflikt med dess
invanda villkor och gör sig själv
impopulär genom att säga obehagliga
sanningar,råkar plötsligt bli svag för
en berusande vacker kvinna,
vilken till trots har många av de
egenskaper han mest avskyr,
som att i motsats till honom själv ljuga.

Misantropen faller på sin egen motsats
när han ställer sig kall och likgiltig mot
den godhjärtade och empatiskt ädla
Eliante som älskar och förstår honom.

När denne misantrop till sist invecklat
sig i en rättssak och förlorar,
trots att han har rätt i sak,
njuter han sitt martyrskap och vägrar
revanch.

Däremot ökar hans misantropi och vill
vända hela världen ryggen med att dra
sig undan in i ensamheten och begär
att den han älskar följer honom.

För första gången får han höra henne
säga att hon älskar honom,
men hans offer att hon också bör lämna
världen är för mycket för henne.

Förbittrad och upprörd vänder sig så
misantropen från sin älskade och går
ensam in i sin egen värld.

Vad misantropen uppnått med sitt
högmod är att han trots allt aldrig
svikit sig själv,men att segern över
sig själv aldrig gav honom någon
lycka.

Edit : Att detta benämns komedi
när det är en dramatragedi,
måste vara ett felslut.

*