mitt i natten vaknar jag och påminns

om ditt leende jag värmdes av

för länge sen

stiger upp att spana över himlavalvet

emot synranden i norr vilar

två dröjande cirrusmoln

som en mun i sömnens vila

med antydan till läppglans

av solens redan gryningsrosa

långsamt lättar det spöktimmegrumliga

öppnas ett galleri av dåtidsbilder

född är längtans arvedel