Om ödet hade velat annorlunda.

Om ödet hade velat annorlunda.
Jag säger detta två gånger, för jag kan inte betona, hur viktigt det är.
Jag tror på Ödet, mer än jag tror på Gud.
Detta är min confession.
Men vem vill höra på en confession, eller bikt?
Mer än en präst?
Hör påven på bikter?
Eller vad gör han hela dagarna?
Ja, det kan man fråga sig, eller ta reda på.
Det gäller nog allt.
Fråga sig, eller ta reda på?

Men sensmoralen, om jag nu har en moral, är denna ...
Jag har glömt bort, vad det var.
Sensmoralen är att enligt ödet handlade jag.
Inte shoppade , även om det hade kunnat vara jag.
Hur gick min ödesväg?
Den var inte öde, eller var den?
Fanns det bara jag på den vägen?

Jag skriver svaren på provet, livet som är ett prov.
Livets prov, består i...
Kan du överleva när du lever, tills du på naturlig väg går hädan?

Giftermål, eller hund?
Helt klart hund.
Barn eller Icke-barn? Barn.
Lat eller fysiskt aktiv?
Helt klart fysiskt aktiv.
Troende, eller Otroende? Kan man vara något mitt emellan?
Detta är min ödesväg, min väg som jag har bestämt mig för.
Modernt öde, eller gammalt öde?
Vad menar jag med modernt öde? Du gör vissa val, mestadels själv, men vissa saker är opåverkbara, som att min katt dog innan han fyllt sina nio år.
Utifrån katten, vill jag ha hunden.
Och kattens död, satte verkligen saker på plats. Att jag omprioriterade.

Ödesvägen var mättad.
Och jag vet, att jag inte har råd med både giftermål och hund, så därför måste jag välja.