Sorgen har byggt bo i min kropp.
Hur kommer jag vidare?

Känner ingen livsglädje nu.
Vill inte så mycket.

Tar en dag i taget.
Det har gått några år, men det känns så svårt.

Frågar mig ibland varför jag blev kvar?
Min mamma sa till mig, du är stark.

Försöker tänka på hennes ord.
När gråten börjar stillna.

Vi var en familj som älskade varandra.
Nu återstår minnen och foton.

Det syns inte på min fasad hur jag mår, hur jag saknar.
Du som är så glad säger en del.

Mitt hjärta gråter tyst!