De höga björkarna
runt kullen
Vaggar sina sköra
skelett i vinden

Slänger kraftfullt
med långa hängen
i riktning mot det
tjärstrukna sadeltaket
vars doft bär minnen
av skärgård

I det låsta kapellet
är lamporna tända

Den trötte vandrarens
vilja att komma in och
slå sig ner på bänken
framför det lilla altare
han redan vet finns
därinne är stark
Då han låter handens
tyngd trycka ner
det svarta,kalla
dörrhandtaget
till det låsta kapellet