i natten får  siktdjupet

genomskinliga klartecken

mina ögon rör vid okända avstånd

blicken bär iväg dit där tankar inte når

stjärnor planeter främmande världar

natttända gnistor med ogripbara avstånd

jag blir yr av att böja på nacken

det svindlar i virrvarret

magen en välbesökt hoppborg

hur många av ljuspunkterna jag skönjer

har i min egen tid slutat lysa

är hemvist för mörker och köld

min ensamhet söker sammanhang

med mina frågor målar jag

en möjlighet blott