Vinden går med lie över fälten
du klär dig i en nytvättad skjorta
stänk av saltvatten, av mörkt te
utanför dörren ligger vägen utsträckt
ett sidenband från din mors sykorg
nålmärken i bordets kant
och hon klär sig som för en lång resa
i vita lakan, nattbäddskläder
mörkret kom så tyst till henne
tyget svalt och fuktigt mot din hud
i jordkällaren ligger barnen
lindade och stumma
skalbaggskäkar knäpper i det torra träet
du skalar av barken i mörka flagor
jord under naglarna, multnade sorger
din mor offrar sin del av den döende fågeln
för att du ska få leva
och vingarna slår och slår som ett hjärta i din hand
och skogarna fälls omkring dig
det går över, det är skräckslagna bränder, det är
viskningarna i mossan
vi är inte här