Medan gudomar stämmer om alla röster
som befolkar vår scen
minns vi med ansträngd humor våra tillkortakommanden
Nu får vi inte lov att själva uppträda på scen
utan vi nöja oss med att stämma in som bakgrundssångare
i den grekiska bocksången tragedin
Vädjan om nya roller börjar där den gamla världen upplöses
” Vaka då vän över vår dag”
Hör vinden komma från söder
som famna hela vår scen i skuggan
Se jättarnas klackar göra hål
i torgets soldränkta jord
dit min livsväg sakta dryper bort i skuggan
Väg av dagens släpande eftermiddagsljus
för att forma min livstids rymd
till dess gudarnas stämton kallar på mig
Det är bara ställa sig hjälplös och
låta allt ske
medan jag vandrar in för en tid i dödsskuggan
medan livet fortfar som vanligt
Är då livet man föds till eller
bara något övergående
Jag har ibland frågat mig det