den här solen i maj och
utsikten över stranden
där dom börjat klä av sig och
vi brukade bada och
rinna ut i sand
hela våra liv var smältande glassar och
det var lugnt då
det var då
så



kaffe och
cigarett
översikten
från trapphänget
du vet dom kommer ta dig snart
du vet dom är på väg
han sa jag vet jag vet jag vet

jag
vet
för

jag hör sirenen
vart jag än går


och när dom målat
våra ansikten
i discoblänk
tar vi farväl
tas punggreppen
innan du slinker in
och förs mot nya hem







och jag

tar en för dig och undrar om
du grävt ner litegrann
av granna skatter som du samlat
under åren i den stad
vi adopterat
och lekt med, som barn, jag undrar om
du för ström än, om du
bär minnen som vill dig väl och om
du sparat kopparn som du stal
från rivningarna, vid nybyggena
som bara blommar på
du förs iväg och jag undrar om
du sparat nåt för ett regnigt år
eller om

du skjutit det med

min vän
jag bara undrar
vi bara undrar





och herregud ja gubben
när är regnigt nog när
inte ens vi, min vän
tror inte ett ord från dig du
firar tjugofem

hemma hos domstolen

inga ljus på din tårta när
pulver släcker eld
hela vägen till banken sen och
ska vi ens orka samla
ihop till en present vi
blir färre för varje år

och nu, vi
försöker äga mörkret
med svarta skämt

vad ska han få
en gyllene nål
eller pillerdosett?

men vad är vi
nog hycklare
vi har låtit
kulor dingla
dans i ringar
farligt nära
snabba fingrar
allihop
och hade kroppar
haft fler händer
kanske vi gripits
samtidigt




men du
vi kom iallafall till
födelsedagsfesten

hälsade på dig
hemma hos domstolen
och du
log under rökpausen, sa
jag vet nåt som inte dom vet

jag

kan inte dömas mer
är redan dömd till evigt liv

byggt av skit

vart jag än går
hör sirenen
ute i friheten
sitter jag i cellen

så

jag kan inte förlora mer
dom har mig med
punggreppet


och jag

jag är bara
kvar

i trapphänget