Det är blåviol och tomteskum och ett kött som lägger sig över tänderna och det är hoppande fåglar med vingarna på rygg och det är cykeldäck som fortsätter snurra en stund mot en betongvägg. Det är de röda och gröna och de blå bilarna som åker från och till och bort och det är blomblad och bokhyllor och det är damm i luftrören och det är en fors ett glapp och ett bakom, ett hit. Det är det här med att inte hälsa, att inte kunna stanna eller gå. Det är högarna, det är alla kast och det är allt som är kvar fast det är borta och det är allt som kommer tillbaka och det är barnrösterna som ropar mamma. I nyporna ett ljummet system av glöd, av sprängdeg, av fotomontage mot putsade speglar. Ett nystan av nötta strumpor, av allvar och av ögon som far undan och av munnarna som provar le - som bär fram ett hej - och vi har inte tid, inte än.
*