Och medan lågan slocknar i stearin,
kvider du
när jag andas.
Och luften blir extra tjock,
då man ensam tänker på allt som inte får hända.
Och jag kanske inte minns hur vi
hamnade i detta vakuum
där tystnaden är farlig, men tystnad är det ena som talas.
Och jag vet inte skälen till
att vi sitter som vi gör i jeans i blöta skor
vi vuxna små barn, följer dialoger ingen vågar röra.
Och medan natten hägrar sover folket en falsk törnrosasömn,
lyckliga över att giftet tycks verka.
Och jag är tillbaka där vi började.