fåglarna högt där ovan

i det blå

bland skira molnslöjor

skrattandes

påminner mig

om hur onåbar du är


hur du lagt inte bara åtskilliga mil

mellan oss

hur du byggt barriärer

av mördande tystnad

hur högt jag än ropar ditt namn

kommer du aldrig svara


du har tonat ut

och flyger likt fågeln

högt, högt och högre ändå

och jag hör hur du skrattar


du kan inte nå mig

du kan inte få mig

för jag var aldrig ändå din

inte på riktigt


de säger att våra barn är till låns

jag frågar stilla

till vem