Han hade lämnat latensen i förtid, satt nu ostörd och bligade. Bara han kände livet som det var menat att bli.
Men när jag kom in märkte han att jag såg att han såg.
I det ögonblicket önskade han bergis att det var fler som kunde se.
Jag tänkte,”gosse, vänta bara, innan du vet ordet av är du en i mängden bara.”