Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fågelmorden. En deckarföljetong: del 11

 

Jag avskydde egentligen att prata i telefon, men försökte ändå efter bästa förmåga beskriva för polisen vad jag sett på bakgården. Eftersom jag hade svårt att förklara varför jag inte ringt direkt när jag sett Finks lik blev jag kallad till förhör dagen därpå. Åt helvete med resten av ornitologikonferensen, tänkte jag bittert. 

Petter såg verkligen nedbruten ut. Jag kramade om honom och lade min yllesjal på trappan som sittunderlägg. Vi tog en cigg till i väntan på polis och ambulans. När sirenerna hördes började han snyfta igen. 

- Min ende bror! Jag borde älskat honom bättre! Jag borde inte ha retat honom och saboterat hans Playmogubbar!

Ambulans och polis anlände efter tio minuter. Finken och Sparven lyftes över på bårar. Petter kysste Fink på pannan efter att ha förklarat för polisen att de var släkt. 

Polisen satte upp avspärrningsband. Petter och jag blev avvisade från brottsplatsen och haltade tillbaka genom branddörrarna. När vi närmade oss den himmelsblå lägenheten såg vi Sture komma från andra hållet. 




Prosa av Nanna X
Läst 231 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2019-04-13 06:52



Bookmark and Share


  Annika Persson
Spännande.
2019-04-13

  TrollTörnTrappan VIP
Tänk att behöva missa en halv ornitologikonferens - bara för att riskera i värsta fall hamna i finkan!?!?

- nåväl, Fink kan lika gärna ges fin upprättelse - ifall textjaget lyckas komma ihåg sina förehavanden och bli klarare över andras?!?!

Petter verkar ju hur kärleksfull somhelst - kanske rentav överdriver han för att dölja något?? Njä, jag tror Petter har rena fågelfrön i påsen... Dock att destruera playmobil-varelser - det borde ge livstids straff i sig ;-)
2019-04-13

    ej medlem längre
Vem mördaren än är så tycker jag mig ändå ans ett motiv.
2019-04-13
  > Nästa text
< Föregående

Nanna X
Nanna X