Fågelmorden. En deckarföljetong: del 13
Anna och jag hade som jag nämnt känt varandra i många år, men vi hade båda två varit alltför reserverade för att diskutera våra erotiska äventyr. Nu förstod jag i vems säng Anna vilat när jag ockuperat hennes. Anna och Eliza eller vad nu kvinnan hette stod kvar i sin omfamning en lång stund, precis innanför dörren. Så släppte de slutligen taget och verkade först nu få syn på Petter, Sture och mig vid bordet. Sture harklade sig diskret. - Hej. Hur var det på konferensen? frågade jag. - Trevligt. Min presentation om tornsvalans släktskap med kolibrin gick fint, och Elisabets om tandnattskärrans förklädnad fick jättemycket beröm, svarade Anna. - Roligt, sa Petter, och serverade två glas vin åt Anna och Elvira, som just slagit sig ner vid bordet. - Tandnattskärror är nattfåglar som på dagen använder sina fjädrar för att kamouflera sig. Arten är utrotningshotad, fortsatte Anna. Eller hur Elisabet? Den blonda kvinnan nickade medhåll. - Jag vet det, sa jag. Anna kunde vara tröttsamt pedagogisk ibland. - I morgon blir det föreläsning av gästprofessorn och sammanfattning. - Jag kan inte komma i morgon, sa jag. Jag ska på förhör hos polisen eftersom jag hittade två lik på bakgården. - Jag vet det, sa Anna.
Prosa
av
Nanna X
Läst 178 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2019-04-18 07:23
|
Nästa text
Föregående Nanna X |