Himlens ljuva hörn

En respit från vinterns krumma vinter
Livet drar ut den spirande solens sprinter
Det kommer en tid av öppna knoppar
Bredvid dagen svävar trädets toppar
När du ler förbleknar allt omkring dig
Värdet förkunnar melankoli euforin i mig
En våg över bister öde tundras äng
Förunderligt skön på vår gobeläng
Vad tänkte dröja den ljuva stund
Vad du gav ur den prunkande lund
Ja vad du tog och gav med ett ord
Våren är för tidigt ljuvlig med sin återstod
Öppna din vintergata i vidögd syn
Himmel vackert djup blå befrias i skyn
Ödet jag lärt mig ständigt parera...styra
Så står där grodd mitt i själens kärleks yra
Någonstans har alla tågen gått
och klockan står helt på sitt slag
En gång i drömmen skymtade bilden förbi av den älskade för att allt förvilla
Sedan Uret alltjämt står rusande stilla
Solstrålar lyser från hela himlens hörn
Stillhet som skiner underskön
Sjung nu du vind som henne bär
Alltjämt är tiden livets sköra glöd