Jag insåg att du aldrig skulle vara rädd om mig

Jag orkar inte bära den känslan jag anar, det är inte ok

Så, det går bra samtidigt som det inte gör just det

Var är är våra tankar nu, var är vi, allt vi inte vet

Å när jag satt där och var sliten och hjärtat hoppade ur

Å när trösten som skulle komma var borta blev jag fången i en bur

När luften slutar andas och kommet kommer ur

Då målar vi förväntan om att det blir bra min vän

Då börjar vårruset och tiden kommer igen igen igen

Så fortsätt att visa vem du egentligen är

Ingen annan  kan ge en hand eller två och se om det bär

För hur kan man lova hederligt när allting har ett slut

När stenen blir för tung och inget någonsin är som förut

Väntar du ännu därbakom i dina vrår åår år

Är du snäll mot mig är jag det mot dig som jag är

alltid

försök förstå

försök alltid förstå är

min vilja är av stål, du kan försöka slå sönder den

Stål vilja leva

stål vilja leva leva