Anders vred sig lite oroligt i sängen. Tänk om jag inte hör
knackandet från garderoben .... tänk om speldosan tar
kontakt med mig i stället, och jag har somnat. Jag måste
hålla mig vaken annars missar jag kanske äventyret med
Ruskiga Roffe. Han bet sig i läppen och började stretcha
tår och fingrar för att hålla sig vaken. Får inte somna tänkte
han...... får inte somna.

- Knack, knack, knack ! Det ekade ljudligt från garderoben.
Anders flög upp som ett skott från sängen och tog sig snabbt
till den. Han öppnade dörren..... och ut flög Staren med ett
kuvert i näbben. Den landade på hans stökiga skrivbord och
släppte där ned kuvertet.

- Kvitt, kvitt, här har du intyget ditt! Nu måste jag tillbaka
till Grusiga Bergen innan luckan mellan våra världar stängs
igen. Staren flög tillbaka till den öppnade garderoben och
landade på en av klädhängarna.
- Kvirr, kvirr, vi ses i morgon..... stäng garderoben nu!
Anders sköt igen dörren. Det hördes ett vinande ljud och
en vissling, sedan blev det tyst.

Anders öppnade nyfiket dörren igen.... ingen där... Staren
var som bortblåst.
OJ, händer det här på riktigt.... jag är väl vaken. Han nöp
sig i ena skinkan.
- AJ ! Jo han var faktiskt vaken. Han gick fram till skriv-
bordet, sträckte sig efter kuvertet, öppnade det, började
sedan med stora svårigheter stava sig genom texten.

VÅR SON ANDERS RESA TILL GRANSJÖN ÄR
INSTÄLLD. VI BEKLAGAR VÅRT SENA BESLUT
ATT I STÄLLET LÅTA ANDERS TILLBRINGA
SOMMARLOVET HOS SIN MORFAR I TORPET
SOM ÄR BELÄGET VID RINGSJÖN UTANFÖR
FALUN. DET GES GODA MÖJLIGHETER FÖR
SIMTRÄNING ÄVEN DÄR.
TYVÄRR HINNER VI INTE BESÖKA ERT KONTOR.
VI BETALAR NATURLIGTVIS ANMÄLNINGS-
AVGIFTEN ÄNDÅ. JAG HOPPAS NI ÖVERSER MED
VÅRT SENA BESLUT.

VÄNLIGA HÄLSNINGAR

KARIN OCH OSKAR SVENSSON.

Anders lyckades begripa det mesta, trots att han hade
en del svåra stavningsproblem i texten. Han stoppade
ner brevet i kuvertet och lade det under kudden. Sova,
tänkte han.... nu kan jag sova i lugn och ro.

-ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

____________________________________

I Grusiga Bergen var det full aktivitet på morgonen.
Roffes ryggsäck var packad för överlevnad i de ödsliga
och okända markerna. Havrelimpor, te, honung, rågmjöl
för brödbak, salt, och äppelcidervinäger som blandat med
källvatten gav livskraft. En mängd redskap var också
stoppade i säcken + en varm filt.
Gnylt dök kånkande upp med en ryggsäck av liknande
modell....men med ett uppseendeväckande glitter utanpå.
Det lyste och glittrade av guld och silverbeströdda stjärnor
på det rosafärgade tyget.

- Va i all sin da´r, flämtade Roffe! Inte kan du gå omkring
med julgransglitter på ryggen. Vi blir avslöjade direkt.

- Lugn, lugn, morrade Gnylt. Jag äger ju ingen ryggsäck.
Jag har fått låna lill-syrran Gnuttans i stället. Se så här
trollar man bort det. Han tog tag med händerna och drog
ett kamouflage över säcken. Den försvann nästan.

- Hmmm, nåja, det får väl duga.... bara det sitter kvar om
det blåser lite.

- No problema, signore Roffo.

Roffe flinade, knäppkänga du är dig lik...man har aldrig
tråkigt tillsammans med dig.
Det visslade till i luften, Huga-häxan anlände. Bak på
kvasten dinglade katten Kulan i kaffekannan. Han hade
försett sig med skyddsglasögon mot fartvindens irriterande
plåga. Han jamade en hälsning mot trollen, som besvarade
den med en nickning. Häxan ställde av kvasten på det ned-
fällda landningsstället.
'
- Ser man, ser man på! Här är det visst grejor på gång. Har
ni sett mina befjädrade agenter än???
Mer än så hann hon inte säga förrän det hördes ett flaxande
följt av en liten duns, då Gambi och Ernie tog mark strax
bredvid henne.

- Skriiiiii......Skrääään....hä ä viiiii!

- Jo, jo ser att ni förberett och rustat er för expeditionen.
En tubkikare satt fastspänd på Gambis ena ben och en brun
motorcykelhuva av skinn, modell äldre, satt på huvudet.
En sådan som veteranmotorcyklister brukar använda.
Ernie hade något som liknade en spionkamera fäst på
bröstet och mörka solglasögon. de såg onekligen ut att ta
agentuppdraget på fullaste allvar. När alla slutligen var
samlade, höjde Roffe upp sin stämma.

- Nu är det bara Anders som fattas. Vi får vänta och se,
hoppas att allt fungerar som det ska.
Huga-häxan började vifta med sina händer för att få
uppmärksamhet.

- Skatan, vad hände med honom.... kommer han inte att
följa med oss.

- Nej, han måste stanna kvar och vakta ingången till
Skattkammardalen för att skydda Knotiga Skogen mot
inkräktare. Han lovar att hålla kontakten med oss via
brevduvornas kurirpost. Om vi kommer i knipa och
behöver hans hjälp, skickar vi bara en lapp med retur-
duvan. Han kan i nödfall ersättas i vaktuppdraget av
sin kusin Krille Kråka..... om vi absolut behöver hans hjälp

- Aha...jaaa...bra med en säkerhetslina om det knasar till
sig. Vi får hoppas att det inte behövs. Häxan nickade och
sköt upp ena tummen som ett bevis på sitt gillande av
åtgärden.

______________________________________

- Anders, Anders dags att stiga opp! Nu bär det iväg på
resan till kollot. Med en gäspning drog han bort täcket
och satte sig på sängkanten.

- GÄSP!!!

- Klä på dig och kom och ät frukost, så åker vi till bussen
sen. Anders drog på sig byxor och en tröja. Han trevade
sedan under kudden och fick fram intyget. Han stoppade
det i bakfickan innan han gick ned för att börja äta sin
frukost.

- Är du färdig snart?? Vi får skynda oss så du inte missar
bussen. Du har ombyten av kläder i den lilla ryggsäcken.
Hans mamma pekade på en blå nyinköpt ryggsäck som var
ämnad för kollonivistelsen. Anders svalde den sista filmjölken,
gick fram, häktade på sig den och tryckte på sig de grova
kängorna med ett skohorn.

- Men, ska du verkligen ta de grova kängorna. Du behöver
ju bara lätta träningsskor där borta.

- De är nog lerigt borta vid den där sjön.

- Nåja, du har ombytesskor i ryggsäcken om det skulle
behövas.
De gick bort och satte sig i bilen. Det gick undan till
busshållplatsen som låg vid tågstationen.... vi får inte
missa bussen....tänkte hans mamma.

- Bussen står där borta. Du ser den....va??

- Hmmmm! Ja!

- Skynda på nu, du får inte missa den. Jag väntar här och
ser till att du kommer iväg. Anders lunkade mot bussen,
klev på, och halade fram det falska intyget åt bussförarens
assistent som prickade av deltagarna. Efter en snabb
genomläsning såg kvinnan forskande på Anders.

- Ja det var verkligen i senaste laget. Anders svarade henne
då med sin mest bedjande röst

- Snälla, kan jag få åka med till nästa hållplats. Min morfar
bor där. Vi skall åka till hans torp i morgon.

- Nåja, nåja, det kan du väl få göra, instämde kvinnan.Efter
en stund var alla på plats i bussen. Den körde iväg. Anders
spejade efter sin mammas bil. Skönt hon hade åkt. Efter
några minuter stannade bussen.

- Var det här du skulle av, sa den något korpulente buss-
föraren.

- Ja, tack så mycket, svarade Anders.

- Väl bekomme, genmälde chauffören.

När Anders klivit av fick han genast syn på Ali Ben Baba.
Folk som gick förbi, kunde inte låta bli att vända sig om
och betrakta den märkligt klädda mannen. Turban, kaftan,
och sirliga näbbskor. Han hade också en hoprullad matta
under ena armen.









Fortsättning följer i del 12