Hej lilla katt
lever du här alldeles ensam
i en övergiven engelsk park
som blir vackrare
ju mer övergiven den är

Dina enformiga dagar
är inte enformiga för dig
Du tycker inte synd om dig själv
Jo ibland, men ditt hjärta har styrkan
av tre mäns hjärta

De enda röster som hörs här
är grenarnas gnissel
Här finns inga passioner
Ingen Ofelia i bäcken
Ingen Orfeus som spelar bland löven

Inne i staden i husen
leker människorna
mamma pappa barn
men befinner sig ändå
fyra tusen mil ifrån varandra

Och så finns de
såväl fåglar som träd
djur som människor
som gjort sig könlösa
för himlens skull