Under verkligheten
Slår du mitt vaneseende med häpnad
För du har en vindkappa
Som skyddar min synvidd
Mot nattens patrask
Medan verkligheten saktar flyttar in
Under mina ögon

Du som liksom mörkerfolket
Vandrar ut och in genom nattens svallningar
Med din slagskuggehatt
Rusar du min själ
Med vettens skum och ljusets kaskader
Och låter ditt skall höras
Vida över skog och dal