Låt vinden smeka din kind,
José Gilberto,
och torka den fri från tårar
Knyt näven hårt
som i vrede, Broder!
Snart ska gräset åter gro
och vinet flöda
Din far är gammal redan
Men en dag
blir du själv man
Så knyt näven hårt
som i vrede, Broder!
Bortom horisonten
ska den nya dagen gry

I skuggan av ditt hus
där sitter du från gryningen
tills mörkret faller
Du orkar inte annat
Men Broder,
du lyssnar på de gamla
och lär
Med drömmande ögon
hör du berättas om
när landet var rikt
När marken grönskade
och majsen lyste
likt guld i solen
Du hör talas om regnet
som du aldrig upplevt
Hur känns det? Kan man
se det? frågar du
Oh, Broder!
Om jag kunde beskriva för dig
Så du kände doften
av fuktig jord

Knyt näven hårt
som i vrede, Broder!
Skrik ut din sorg och förtvivlan
Kanske törsten lättar något
En dag ska regnet komma
Det lovar jag dig, José Gilberto