Snöknarret ekar under mina fötter. Fyrisån ligger uppslukad av ett svällande istäcke. Väntande. Luften svider mitt bröst när mina steg försöker hinna ifatt vinden. Oron kryper i min kropp. Jag försöker skaka av mig den. Men det är dags nu. Jag känner det. Dags att bryta upp. Byta identitet. Fly från den kärlek som växer med ett mullrande crescendo i mitt bröst. Jag vill vråla ut min saknad över hela världen. Du måste känna den! Mina kinder blir heta. Jag vet att du är här igen. Så nära att jag nästan når dig. Solstrålarnas blekvarma små huvuden buffar mig lekfullt i magen. De pockar på uppmärksamhet. Jag brister ut i skratt. Vänder mig om och springer mot vinden. Ivrig att fortsätta sökandet och flykten ifrån dig. Ännu en gång. (Eller är det ifrån mig själv?)