Baron Namgah kämpar i mörkret som Läderlappen/
men jag stod inte pall typ som fjärdeplatsen/
av hon hjärter dam som är så jävla vacker/
men ond rent mentalt i sin uppförsbacke/

i den tuffa kampen typ malignt melanom/
vår sol gav oss cancer tills aptiten var låg/
bara fuck alltihop! kör med autopilot/
som att åka bergochdalbana för en antilop/

sågad avskalad sårad och hatad/
skåda min saga typ som tårar i hav jao/
lova mej bara att inte glömma de bra stunderna/
och så lova försöka att klara att nå dom där drömmarna/

så ska jag göra desamma du finns alltid i mitt hjärta/
ett tag så hörde vi samman flög vi kunde inte landa/
glad för stunderna med flamman som magiskt frälste mej/
du älskar att hata mej jag hatar att älska dej/


ref:
vill inte längre vara kär utan leken/
men har många fina minnen i kärlekens spegel/
då jag svävat i etern med min härliga heting/
lärt mej dess mening för den kraften är helig/

minns stunderna med flamman som magiskt frälste mej/
du älskar att hata mej jag hatar att älska dej/
minns stunderna med flamman som magiskt frälste mej/
du älskar att hata mej jag hatar att älska dej/


vers2:
kärlek är så mycket mer än mellan två människor/
många som inte tycker det älskar hårt sen bränner bron/
mellan er, sedan blir känslorna en dimma/
och känner sedan sveda om massa människor vi hyllat/

länge har jag letat att älska rätt kvinna/
trots att varenda en var menad att hjälpa mig finna/
mig själv i min resa i att lära mig älska/
hela mänskligheten som är i mitt hjärta/

för vi alla är en utan äganderätt, ja!/
solsken ibland men ibland det regnar/
när himmeln gråter vill man maran lämna/
då vinterårens is helt skadar känslan/

men största känslan lockar så man kan nog aldrig sluta/
när första elden slocknar så kan den andra duga/
omstart med enorm fart stormart som blomstrar/
konstkran i varje tonart av kärlekens omval/